qinopraktik.blogg.se

Jag vill inte vara som min mamma.. Nånsin hört det?
Vad händer när denna person fyller 40? Gud, vad du är lik din mamma.. Känner du igen dig?
Varför blir det så?

Jo, det beror på att vi har "två stycken hjärnor", eller rättare sagt, 2 delar, en medveten och en omedveten del (Consious och subconsious). 

Vad har du för telefonnummer? Vad heter din mamma och pappa? Vilken adress bord du på?
Svaret på allt detta finns på den medvetna delen av din hjärna.

Hur mycket blod fitreras just nu i levern? Vilka enzymer ska bryta ner frukosten? Hur många mutationer (som  potentiellt skulle kunna ge dig cancer) har du just nu? Vilka muskler ska aktiveras och i vilken ordning ska detta ske när du går ut och hämtar posten?
Svaret på dessa frågon finns på din omedvetna del av hjärnan. Du är inte medveten om detta, men det fungerar ändå.

Vi har alltså en medveten del som vet fakta och sociala mönster som vi lärt oss, och en omedveten del som sköter om kroppen.

När vi kommunicerar med en annan människa är den totala kommunikationen är 100%.
Av dessa är bara 30% våra ord, ordaval, hur vi sammansätter orden och vilket tonfall vi har. 
Resterande del, 70%, är via våra omedvetna delar av hjärnan, hur vi sitter, framåtlutad, bakåtlutad, armarnas position, huvudets lutning, ansiktets uttryck.

Nu är det så att det är en enorm skillnad mellan vår medvetna och omedvetna del av hjärnan. Tänk dig att rummet du sitter i är hela din hjärna. Hur stor del av detta utrymme tror du är din medvetna del? Jo, din tumme. Allt som programmerats, matte, engelska, rätt från fel, sociala regler är programmerat på din medvetna del av hjärnan. 

Resten av rummet är alltså din omedvetna delen av hjärnan och dennes kapacitet är sjuuukt mycket större/kraftfullare än din ärthjärna.

Så, när vi pratar med en annan människa är det mellan våra "tummar", det är våra medvetna delar som engagerar sig i samtalet. 

Viktig fakta angående den omedvetna delen av hjärnan:
Den kan inte uppfatta negationer, kan inte förså ordet inte. Precis som små barn. 

Så, när tummen säger: Jag vill inte vara som min mamma, hör resten av rummet: Jag vill vara som min mamma.
Denna del börjar då lägga mäske till vad som gör mamma till mamma, hur hon sitter, nynnar, pillar i håret, skrattar och så vidare. Detta sker helt obemärkt för dig, men efter ett tag börjar du göra samma sak, jag menar du VILL ju vara som mamma. 

Din omgivning uppfattar dessa omedvetna signaler som DU skickar ut och uppfattar dig utifrån dessa signaler du sänder ut, dvs du är precis som din mamma.

40-års dagen kommer och alla säger: Gud vad du är lik din mamma, men va f.n, det är ju precis det jag inte vill vara. Det blir en självuppfyllande profetia.

Du är blond, gröna ögon, medans mamma är mörk och har blå ögon.. Hur kan de säga det? Jo, det är ditt agerande, och de signaler du sänder ut, den 70% stora delen av vår kommunikation som uppfattas av alla andra (oberoende vad "tummen" säger)..

Men vad händer om du säger till dig själv: Jag vill inte få ont i  rygger, migrän eller (God forbid), Jag vill inte få cancer?

Liten notis, jag håller föreläsningar om detta och liknade vardagssaker där jag också demonstrerar hur detta sker på en behandlingsbänk..